Kategori: Återresan

Igår kväll var det stor fisketävling på Hasselasjön, ”Gösnatta”. Drygt hundra deltagare gav sig ut sina båtar (2-3 personer per båt) vid 17-tiden för att tävla om största fisk i tre kategorier: gädda, abborre och gös. Strax innan 22 avblåstes tävlingen med ett gevärsskott och alla båtar styrde mot land. Med spänd förväntan stod vi några tappra nyfikna och väntade på invägningen. Först vägdes abborrarna och där segrade en äldre herre med en abborre på 1 kg. I gäddklassen vann en yngre storfiskare med en gädda på 7.6 kg (en riktig otäcking). Och så till den mest spännande klassen, d v s gösklassen. Det var inte många som hade lyckats lura gösen, men segern gick till ett mycket nöjt fiskeproffs med en gös på 2,5 kg.

Efter en något orolig natt med tungt smattrande ösregn, var det dags att vakna och förbereda resan mot Falun. Vi hade tur med vädret och kunde rullla iväg strax före elva. Vid fortsatte väg 305 mot Delsbo. Efter vägen passerade vi Folkets Hus i Bricka, strax norr om Bjuråker. Här spelade vi den 1 december 1972. Jag har klippt ur annonsen och där står bl a ”Kända från Nygammalt i TV”. Om det lockade till storpublik kommer jag inte ihåg. Folkets Hus är fortfarande en byggnad som används, främst för loppmarknad.

I Delsbo valde vi att köra den s k ”Kalvstigen” mot Järvsö. Kurvigare väg får man leta efter, men efter ett par, tre mil dyker Järvsö kyrka upp och då kan man äntligen pusta ut. Vi hittar en fin rastplats efter några minuter och stannar till för en kopp kaffe och sedan rullar vi vidare.

Det är en fantastiskt fin väg att åka efter. Höga berg och djupa dalar med sjöar efter nästa hela vägen. Mil efter mil avverkas och snart är det dags att svänga av mot hemtrakterna. Innan dess hann vi med att få lite i magen i Alfta. Strax efter Alfta vek vi av till vänster och nu stod det Falun på skylten! I början var vägen jättefin, men efter Skräddrabo kom vi åter in på ett avsnitt som inte borde få kallas för väg.

Länsgränsen passerades strax före Svabensverk och nu bara rullade det på. Strax efter kl 16 stod vagnen på plats hemma igen. Tillsammans har vi och vårt ekipage avverkat nästan 140 mil, allt utan några som helst problem eller incidenter. Med en bränsleförbrukning på strax över litern i genomsnitt får vi vara mycket nöjda.

Nu återstår att städa ur vagnen och fortsätta njuta av semestern.

Tack för att du tog dig tid att vara med på vår resa!

Hälsningar Gunnar och Lena 

Idag är det lördag och vi vaknar ännu en dag när solen skiner. Det är varmare i luften än på länge och det ser ut att bli en fin dag. Efter de vanliga morgonsysslorna tar vi fram stolarna, sätter upp parasollen och sätter oss och njuter. Jag lyssnar lite på musik och Lena försöker läsa i sin bok. Det är inte lätt eftersom jag som vanligt har svårt för att vara tyst. Jag hämtar vatten och Lena kokar kaffe. Doften sprider sig och vi känner verkligen att vi har semester. Vi träffar bekanta som även var med i Tandådalen förra helgen. Eftersom de också är musikintresserade pratade och lyssnade vi en del på musik från den tid det begav sig, d v s när jag var aktiv på 70-talet. Med hjälp av Magnus har jag fått våra gamla LP-skivor överförda till CD så det går att lyssa på dem även med modern utrustning. Ju mer jag lyssnar på skivorna, desto mer minns jag från våra resor och spelningar. Det kliar i fingrarna och jag tänker på kamraterna i Popnix som skall spela på Mannes loge strax utanför Falun ikväll. Hoppas att det blir bra väder och att det kommer mycket folk.

Vi sitter kvar ute i solen och njuter. Det börjar suga i magtrakten och vi stoppar i oss lite lasagne med parmesanost som vi river över. Tänk va gott allting smakar när man sitter ute och äter. Det mulnar på och helt plötsligt kommer det en skur. Den går snabbt över och vi kan sitta ute igen.

Jag kommer också att tänka på att Katrin på jobbet gifter sig idag i Stora Tuna kyrka och skickar henne en tanke och många lyckönskningar. Nu blir fröken Jansson fru Dubois. Grattis!

Apropå bröllop så kom det en husvagn till campingen under eftermiddagen. Det visade sig att de skulle på bröllop på hembygdsgården i Hassela. Dessutom visade det sig att både han och hon var spelmän och skulle spela under kvällen. De satt utanför vagnen och spelade fjol och dragspel och jag kunde inte hålla mig så jag hämtade gitarren. Det var en upplevelse att få vara med och spela deras speciella spelmansmusik. Tyvärr kom regnet och det blev inte många låtar tillsammans. Hembygdsgården är en typisk hälsingeård om jag inte tar helt fel.

I direkt anslutning till hembygdsgården hittade jag den här dragspelaren. Med tanke på hur har ser ut, har han nog suttit där ett tag.

Vad vore en hembygdsgård utan en kyrkoruin. Varsågoda, här kommer den.

Idag vaknade vi med solen skinande över Hassela. Vi har inga planer för dagen, utan vi slappar och njuter av stillheten. Vi märker inte att några entusiastiska ideella krafter arbetar med den redan perfekta anläggningen. Det målas, tas bort gamla stubbar, klipps gräs etc. Rita bjuder dem på kaffe och mackor. En varm känsla sprider sig i mig. Tack för att Caravan Clubs anda fortfarande finns kvar och märks!

Bilden ovan visar hur slalombacken på andra sidan sjön ser ut idag. Härliga sommar!

Här ser ni hur fint campingen ligger vid sjön. Jag har just kommit tillbaka efter att ha försökt lura fisken. Den som blev mest lurad blev jag. Även om det nappade lyckades jag inte få upp en enda firre. Däremot är nog de nöjda med tanke på masken de snodde från kroken.

Nu blev det fisk till lunch i alla fall. Nykokt potatis, gräddfil med gräslök och matjessill hör sommaren till. Ser det inte gott och härligt ut?

Eftermiddagen ägnar vi åt läsning, korsordslösning och annat intellektuellt pyssel.

Idag packar vi ihop och lämnar Östersund. Målet för dagens etapp är Hassela. Där har Caravan Club en fin campingplats som ligger i direkt anslutning till Hasselasjön. Det är inte bara vi som lämnar Östersund. Massor av norska campare checkar ut samtidigt som oss. Efter en stund är vi ute på E14 som leder mot Sundsvall. Vägen är jättefin och Passaten verkar att trivas utomordentligt tillsammans med Kaben på släp. Bränsleförbrukningen ligger under litern och då skall vi komma ihåg att vagnen väger minst 1600 kg. Under resan har vi för avsikt att leta upp ett par platser där jag spelade på 70-talet. Vi får se hur vi lyckas.

Vi svängde av från E14 ner till Fränsta. Där tror jag att vi spelade i Folkets Hus. Om jag inte har helt fel var det samma lördag 1974 som ABBA vann i Brighton med Waterloo. I vilket fall som helst var det inte många själar som kom för att dansa till oss. Vi körde igenom Fränsta utan att jag kände igen mig. Senare har jag fått veta att det nu förmodligen ligger en målerifirma i vad som då var Folkets Hus. Vi letade oss upp till E14 igen och fortsatte mot nästa mål.

Dags att svänga av igen, nu mot Viskan. Där spelade vi i Folkets Park. Viskan är ingen stor metropol, men trots det hittade vi inte vad vi sökte. Finns stället kvar? Någon som vet? Nu efteråt vet jag att om vi kört gamla vägen från Torpshammar hade vi hittat rätt. Det får bli en annan gång i stället.

Vi lyckades snurra runt ekipaget och tog oss tillbaka upp på stora vägen. Nu var nästa mål Stöde. Där spelade vi på ett ställe högt uppe på ett berg. Jag minns inte vad stället hette, men kanske var det Huberget. I vilket fall som helst kom vi till Stöde och utan att leta efter ”Huberget” svängde vi av mot Hassela. Vi hade fått varningar om att vägen var en bedrövlig grusväg, men vi trodde nog att vi pratade om olika vägar för på vår karta såg vägen ”stor” ut. Sagt och gjort, nu var vi i alla fall på väg. Väg kanske inte är rätt benämning. För mig var det som att köra i en uttorkad å. Jag har nog aldrig varit med om något liknande. Inte nog med att vägen var smal och krokig, den bestod mest av gropar. Efter dryga tre mil kom vi fram till asfaltsbelagd väg. Puh! Efter ytterligare en mil såg vi skylten ”Hassela”. Äntligen. Nu skulle vi bara hitta campingen också. Det gick bra och vi rullade in. Vi möttes av Evert som tog hand om oss och anvisade oss en jättebra plats med fin utsikt över sjön. Efter en tuff resa suger det i magarna och dagen avslutades med fransk löksill till förrätt och pyttipanna till varmrätt. Gott!

Vi anlände till Östersund tidigt på eftermiddagen igår. Utan problem hittade vi till campingen som ligger ganska nära centrum. Vi hade tur som kom när vi gjorde, för när vi checkade vi kom med massor med nya gäster och ställde sig i kö. De flesta var norrmän, en del tyskar och holländare. Vagnen kom snabbt på plats och vi kände oss nöjda och belåtna. Jag har många glada minnen från Östersund i samband med ett stort antal spelningar under 70-talets början. Vi tog bilen in till centrum och flanerade under ett par timmar. En och annan affär besöktes förstås, och vi var inte ensamma. Jag tror att minst halva Norges befolkning rest till Östersund!

På vägen från parkeringen nära järnvägsstationen såg jag skylten till ett hotell jag kände igen. Visserligen har hotellet bytt namn, men huset kan man inte ta fel på. Då hette hotellet Linden och där övernattade vi många gånger efter våra spelningar. Ingen glömmer ägaren Gert som tillsammans med sin hustru och taxen Sappo alltid välkomnade oss och gjorde allt för att vi skulle trivas.

Vi spelade många gånger på Furuparken i Östersund. Det var ett fantatiskt ställe med stor och dansant publik. Vi var jättepopulära och publikfavoriter. Då skall vi komma ihåg att Bröderna Lindqvist var från Östersund och var i farten samtidigt med oss.

Vi har också speciella minnen från Scandic Hotel i Östersund. Nyfiken? Fortsätt med det!

Idag fortsatte vi med vårt stadsbesök. Solen tittade fram med jämna mellanrum och massor med folk passade på att flanera i stan. Vi gjorde några fynd på reorna och avslutade med en enkel lunch och efterföljande glass.

Jag har en kusin på Frösön och vi tog en tur dit för att försöka leta på henne och hennes familj. Adressen hade vi hittat på ”nätet” så det vara bara att köra. När vi väl kom fram kunde vi konstatera att ingen var hemma. Sånt händer när man inte hör av sig före men vi hade ju tänkt överraska. På vägen därifrån kom världens oväder med ett regn jag nog aldrig upplevt. Det kändes nästan som att paddla forsränning när jag krypkörde nedför de branta backarna ner mot bron för vidare färd in till stan. Förresten, regnet blandades med stora hagel, så nu är bilen ren igen!

Nu sitter vi i vagnen och pysslar med tidningsläsning, korsord, sudoku med mera. Snart drar det ihop sig till mat igen. Tänk att det är så gott att äta när man har semester!

I morgon fortsätter vi söderut, eller österut …

Ny dag men samma eländiga knott. Innan vi packar ihop tar jag trots knotten en liten promenad med kameran i sällskap. Några fler bilder vill jag ha med mig hem. Först ett par bilder som visar hur det kan se ut med s k spiketält ihop med husvagnarna. Jag trodde inte det var tillåtet i Sverige, men eftersom nästan 100 % av husvagnarna var norskregistrerade så …

En till …

Sjön Juvuln

Kraftverksdammen

Nedanför kraftverket.

Danspalatset i Kallsedet.

F d lanthandeln i Beljom en sista gång.

Nu rullar vi vidare mot nästa mål som är Östersund.

Med många glada minnen i bagaget rullar ekipaget framåt, mil efter mil. I Järpen svänger vi av efter väg 366 för sista etappen till slutmålet. Jag vet inte om jag berättat det tidigare, men målet med resan är att besöka en liten plats som heter Beljom och som ligger några kilometer söder om Kallsjöns övre spets. Efter vägen passerar vi Kall, en fantastisk plats med en enorm utsikt mot Åreskutan. Tyvärr är vädret inte det bästa så skutans topp ligger ovanför molnen.

Vägen går hela tiden högt över Kallsjön och utsikten är hänförande. Vi passerar några kända platser efter vägen, men jag ber att få återkomma om dessa. Väl framme vid Kallsjöns norra spets ligger Kallsedet och där checkar vi in på Juvulns camping.

Vi ställer upp vagnen och konstaterar att vi inte är ensamma på campingen och då tänker jag inte på övriga gäster. Om platsen rymmer ett 30-tal ekipage så har vi sällskap av miljarder små knott! Jag har aldrig upplevt något liknande. Det gick inte att vara ute. I stället tog vi bilen och passade på att besöka ett antal platser som jag minns från 60-talet. Jag var väldigt nyfiken på om det hänt något under alla år, eller om allt är sig likt.

Vi började att söka upp lanthandeln i Beljom där vi hyrde källarvåningen av Hugo och Mia Jakobsson. Vi har en del kort som vi tog när vi var där på 60-talet och vi har dem med oss för att vi skall hitta. Jag hoppas att jag kan lägga ut de gamla korten så småningom. Jag konstaterar att vägen är ombyggd, men trots det hittar jag huset som vi bodde i. Idag finns inte mycket som påminner om hur det så ut då. Då var huset vitt och på tomten fanns en byggnad som innehöll ett antal uthyrningsrum. Så här ser det ut idag. Jag knackade på för att se om någon var hemma som kunde berätta vad som hänt sedan senast jag var där. Tyvärr var det ingen som öppnade och vi åkte vidare.

Vi fortsatte att leta efter gamla minnen. Vi åkte alltid med min moster och morbror Astrid och Hjalmar Vinberg från Avesta, och de blev så förtjusta så de köpte en tomt och började bygga en egen stuga. Hjalmar, som under hela sitt liv jobbat i bussbranschen, köpte en gammal GDG-buss som har fyllde med byggmaterial och rattade mot Slätte, som är en liten by strax söder om Beljom. Bussen blev bostad under byggnadstiden och när stugan blev färdig, byggdes bussen in i en egen byggnad. Hur ser det ut idag? Vi möttes av en syn som var beklämmande. Tomten var igenväxt och stugan såg inte ut att vara bebodd på många år. Finns bussen kvar? Bilderna ger svaret!

Bussen skymtar innanför väggen!

Registreringsnumret är kvar!

Stugan verkar inte bebodd på flera år, tyvärr.

Nu är det dags att se om våra fina fiskeställen finns kvar. Vi vänder bilen och åker tillbaka till viken strax norr om Beljom. Jag känner inte riktigt igen mig eftersom vägen är ny. Efter en stund hittar jag rester av den gamla vägen och vi svänger in och stannar bilen där. Nu ser jag att vi är på rätt ställe. Efter några meters promenad genom skogen dyker vårt favoritställe upp. Här har vi stått åtskilliga timmar och lurat upp en och annan öring. Jag hade tänkt att prova lyckan igen, men med tanke på knotten så fick det vara. Första bilden visar den bortre delen av viken.

Bilden här nedanför visar den plats som tillhörde våra favoriter.

Återseendet väckte en hel del känslor, men åter till verkligheten. Vi for vidare mot campingen. I stället för att stanna fortsatte vi mot Kolåsen som ligger en knapp mil norr om Kallsedet. Där finns bl a ett fjällhotell och ett gammalt lappkapell.

Kolåsen ligger högt och utsikten är fantastisk med de stora fjällmassiven i bakgrunden.

Väl hemma igen på campingen kastade vi oss snabbt in i husvagnen för att slippa dessa satans knott. Kvällen avslutades framför TV:n där vid firade kronprinsessan Victoria på hennes stora dag. För mig var det också en stor dag eftersom jag fått åtse så många välkända platser.

Från Åsarna fortsatte vi norrut och kom ganska snabbt till Svenstavik. Där svängde vi av och valde den västra sidan av Storsjön för vår fortsatta resa. Efter vägen passerade vi ett par platser som fick mig att bli nostalgisk. Först kom vi till Myrviken och där finns Fröjdholmens festplats. I augusti 1973 spelade jag där med Bertil Dahlins orkester. Bilden nedan visar hur det ser ut idag. Jag vill minnas att festplatsen såg likadan ut som när jag var där förra gången.

Festplatsen är fortfarande populär och på lördag den 19 juli kommer Barbados dit.

Vi rullar vidare och efter en knapp halvtimme dyker nästa bekanta ställe upp. Det är Månsåsens bygdegård där vi spelade i januari 1973. Inte dåligt att åka så långt för att spela knappt fyra timmar!

Efter övernattning i Sveg var det dags att styra kosan norrut. Innan vi kom iväg tog jag en promenad tillsammans med kameran och lyckades fånga denna häftiga björn. Imponerande!

Vi tog vägen via Ytterhogdal och kom så småningom till Åsarna där vi passade på att äta lunch. När vi kom tillbaka till vårt ekipage noterade vi att det stod en husbil framför oss. Det kändes som om det var något bekant med den, och mycket riktigt, i bilen satt Lars och Gunnel Jansson från Söderbärke, som är våra grannar i Tandådalen under vintersäsongen. Visst är världen liten! De var på väg hem efter en långresa till norra Norge.

Jag passade på att ta en bild av Åsarna Hotell. Ni kanske undrar varför och jag skall förklara varför hotellet finns i mitt minne. På 70-talet, när jag åkte landet runt som fritidsmusiker, övernattade vi på detta hotell och det är ju inget märkligt i sig. För oss som var med, minns vi mest att mjölken till frukosten var eländigt sur. Det var inte kul just då, men så här många år efteråt kan vi skratta åt saken.

Idag lämnade vi Sveg vid 11.30-tiden. Jag har tagit några bilder från platser efter vägen. Jag kommer att kommentera bilderna inom kort. Så mycket kan jag säga att de flesta bilder är förknippade med gamla minnen.

Söndag morgon och det är dags att åka vidare. Strax efter lunch lämnade vi Tandådalen med en massa härliga minnen i bagaget. Vi körde ner till Sälen och vidare norrut. Efter åtskilliga backar och kurvor kom vi så småningom till Särna. Där tog vi av mot Härjedalen och Lillhärdal som var vårt resmål för dagen. Nu började vi märka att vi var på väg norrut. Glest mellan bebyggelsen och tallskog och myrar avlöste varandra. Det kommer ett antal intensiva regnskurar, men vad gjorde det när vi ändå bara skulle förflytta oss. Vi stannade till och tog en fikapaus och rullade sedan vidare. Bilden här ovanför är från Lövnäsvallen mellan Särna och Lillhärdal.

På långt håll såg vi att vi närmade oss Lillhärdal och vi tog ett snabbt beslut att köra vidare eftersom det inte kändes att vi var mogna för övernattning. En halvtimme senare kom vi till Sveg och där letade vi upp campingplatsen och checkade in. Efter några timmar i bilen behövde vi röra på benen och tog oss en promenad i samhället. Jag kan inte påstå att det fanns speciellt mycket att titta på en söndageftermiddag.

Tillbaka till husvagnen har vi gjort oss förtjänta av en god middag och dagen avslutades med att titta på TV.

I morgon drar vi vidare!

Idag firar vi Caravan Club of Sweden som för 50 år sedan bildades just här i Sälenfjällen. Firandet inledde vi med att över 500 festdeltagare bjöds på fika med tillhörande bakelse. Under ett par timmar hölls tal och överlämnades presenter från många håll. Klubbens riksordförande Bill-Arne Andersson var på gränsen att tappa rösten efter alla tacktal. Vi fick också en fin beskrivning av hur klubben bildades påsken 1958 av några av klubbens pionjärer och hur klubben utvecklats. Idag är snart 25000 familjer medlemmar. En fantastisk utveckling!

Under kvällen fortsatte festligheterna med underhållning, mat och dans. Det stora tältet fylldes snabbt med förväntansfulla festdeltagare och kalaset drog igång. Efter mingel och förbrödning satte vi oss till bords. Innan det var dags för maten, underhölls vi från scenen av Zillah och Totte. Ni kommer väl ihåg att Zillah vann TV4:s talangjakt förra året tillsammans med sin apa Totte (nästan levande). Under en timme fick hon oss att tjuta av skratt när hon pratade med Totte. Zillah är en sagolik begåvning. Förutom att hon buktalar perfekt sjunger hon väldigt bra. Hon lyckades få upp riksordföranden på scenen, och deras konversation går till historien. Så roligt har jag inte haft på mycket länge. Vi önskar Zillah och Totte lycka till nu när de drar iväg till USA för att tävla i Talangjakts-VM.

Sedan njöt vi av buffétallriken och kvällen avslutades med dans till Widerbergs orkester. På dansgolvet var det full fart resten av kvällen.

Tack alla ni som fixade denna fest!

Det är fantastiskt att se Sälenfjällen på sommaren. Vinterns alla pister får de mest fantastiska gröna färger. Vi är många som trivs just nu. Vädret tillåter långa promenader och omtänksamma som vi människor är ser vi till att att miljontals knott får något att äta och må bra av. Ärligt talat så flydde vi Tandådalen för ett par timmar och åkte ner till Sälens by för att botanisera i de butiker som finns. Sälen lever även på sommaren kan vi konstatera. Trångt om saligheten men hög trivselfaktor. Det märks tydligt att många redan har kommit för att delta i O-ringen som drar igång inom några dagar. Själva provianterade vi lite för de närmaste dagarna. Innan vi styrde kosan mot campingen igen njöt vi av ett par kulor glass i solen.

Framåt kvällen kom grillen fram igen och jag lyckades få till det, trots att regnet öste ner. För att skydda såväl mig, grillen som knotten, fällde jag upp en stor parasoll som gjorde att vi kunde fullfölja våra matplaner (ja, knotten skall ju också ha sitt).

Mätta och belåtna traskade vi ner mot det jättetält som rests för att vi skall kunna umgås och trivas med varandra. Vi var närmare 500 personer som surrade runt och minglade. På stora scenen framträdde Tullamore Brothers med fantastisk irländsk musik. Stämningen var snabbt på topp, och det kändes som om vi befann oss på en genuin pub i Dublin. Tiden går fort när man har roligt och sakta men säkert drog vi oss tillbaka tillsammans med våra kompisar från Falköping för att avsluta kvällen med lite ost med tillbehör.

Slutet gott, allting gott!

Tjusningen med husvagnslivet är bl a att man lätt kan förflytta sig och få med sig allt ”bohag” m m dit man vill åka. Dagens etapp är Tandådalen i Sälenfjällen där vi skall vara med och fira att Caravan Club i år fyller 50 år. Vi checkar ut från campingen och kör lugnt och fint mot Oxberg. Det känns som om vi åker Vasaloppet, fast baklänges. Vi passerar Hemus och Gopshus innan vi kommer till Oxberg och svänger av mot Evertsberg. Backarna suger när vi närmar oss Evertsberg och Passaten får visa vad den går för. Vi åker igenom Evertsberg och siktar in oss på en fikapaus så småningom. Kontrollen i Risberg ligger öde och vi närmar oss Mångsbodarna. Kontrollen i Mångsbodarna är bemannad, d v s serveringen är öppen och det luktar kaffe och nygräddade våfflor. I en liten stuga bakas det kavelgrisar! Vi fikade och nyfikna som vi är tittade vi in i bagarstugan för att kolla vad kavelgrisar är. Vi fick en kulinarisk upplevelse! Kavelgrisar är en form av mjukt tunnbröd som idag bakades av två härliga äldre damer från trakten. De kunde prata för varan och bjöd på smakprover som gav oss en riktig aha-upplevelse. Innan vi lämnade stugan köpte vi nybakat bröd för att njuta av senare under resan.

Den korta vistelsen i Mångsbodarna var något helt annat än vad vi tvingades göra för ett antal år sedan i slutet av september när vi var på väg till Tandådalen för att ställa upp husvagnen inför vintersäsongen. Då tog vi oss fram till Mångsbodarna med nöd och näppe för all snö som föll i stora mängder under ett par timmar. Vi lyckades parkera vagnen för övernattning och inväntande på bättre väglag. Serveringen var stängd och vi hade inte speciellt mycket med oss. Vattentanken var tom och vi fick hämta snö och smälta för att få lite nödvändigt vatten. Som tur var hade vi en grillad kyckling och en flaska vin med oss och det var en riktig höjdare att festa på under kvällen. På morgonen dagen efter sken solen och all snö smälte bort och vi kunde fara vidare.

Idag när vi kom fram till Tandådalen möttes vi av en fantastisk sol och en massa glada människor som välkomnade oss. Vagnen kom på plats och framåt kvällen kom självklart grillen fram och huskocken lyckades än en gång få till en välsmakande middag. Kvällen avslutades i glada vänners lag med musik och dans.

Nu lämnar vi Falun bakom oss och styr kosan mot Mora. Våra planer är att besöka Moraparkens camping. Trafiken flyter på bra och efter halvannan timme stannar vi utanför campingens reception. Vi checkar in och hittar en fin plats inte långt från ishallen. Vi känner igen oss eftersom vi varit här tidigare. 1993 genomförde Caravan Club sitt Riksting just här på campingen. Då rullade drygt 700 ekipage från hela Sverige in på Prästholmens camping, som campingen hette på den tiden. Campingen var mycket fin redan då, men under åren har mycket utvecklats. Idag är nästan hela campingen fullbokad.

Under eftermiddagen dök min bror Georg och hans sambo Ammi upp och vi överraskades med en inbjudan att följa med till Orsa och Orsayran. Vi promenerade genom centrum av Mora ned mot Siljans strand för att kliva ombord på en häftig motorbåt som skulle tas oss till Orsa. Georgs son Niklas rattade båten lugnt och fint och efter en dryg timme la vi till i Orsas gästhamn. Det tog bara några minuter att promenera till centrum. Där möttes vi av massor av glada människor och musikanter som trivdes gott i den fantastiska värmen. Sjön suger och det började bli dags för lite mat. Vi hittade så småningom ett ställe där vi fick plats och efter att ha studerat menyn beställdes maten in. Musik hördes överallt och vi hade sån tur att Team Cans stod precis utanför restaurangen och framförde några låtar ur sin fantastiska repertoar.

Tiden går fort när man har roligt och det började bli dags att ta sig tillbaka till Mora. Då kom nästa överraskning! Vi skulle åka rälsbuss! Vid Orsa ”central” stod den fantastiska gula uppenbarelsen och värmde sina dieselmotorer. Rälsbussen fylldes snabbt med passagerare och sedan bar det iväg. Tjugo minuter senare var vi tillbaka i Mora centrum och promenerade ”hem” till husvagnen efter en helt fantastisk kväll.

Tack Georg, Ammi och Niklas!

Idag är det dags att inleda vår semesterresa. Bil och husvagn har vi packat med allt vi tror oss behöva under resan. Våra planer är att göra en resa tillbaka i tiden och besöka ett antal platser som jag varit på för många år sedan. Under 1960-talet var vi på fiskesemester vid Kallsjön i nordvästra Jämtland. Lanthandeln i den lilla byn Beljom var vår hemvist under ett par sommarveckor mellan 1962-1965. Det skall bli spännande att se hur turismen och bygden förändrats under åren. Dessutom skall vi passa på att besöka några festplatser och dansställen som jag spelat på under mina år som fritidsmusiker under 70-talet.

Under resan kommer jag att försöka skriva några rader om våra upplevelser. En och annan bild dyker nog också upp.

På återseende!