Med många glada minnen i bagaget rullar ekipaget framåt, mil efter mil. I Järpen svänger vi av efter väg 366 för sista etappen till slutmålet. Jag vet inte om jag berättat det tidigare, men målet med resan är att besöka en liten plats som heter Beljom och som ligger några kilometer söder om Kallsjöns övre spets. Efter vägen passerar vi Kall, en fantastisk plats med en enorm utsikt mot Åreskutan. Tyvärr är vädret inte det bästa så skutans topp ligger ovanför molnen.
Vägen går hela tiden högt över Kallsjön och utsikten är hänförande. Vi passerar några kända platser efter vägen, men jag ber att få återkomma om dessa. Väl framme vid Kallsjöns norra spets ligger Kallsedet och där checkar vi in på Juvulns camping.
Vi ställer upp vagnen och konstaterar att vi inte är ensamma på campingen och då tänker jag inte på övriga gäster. Om platsen rymmer ett 30-tal ekipage så har vi sällskap av miljarder små knott! Jag har aldrig upplevt något liknande. Det gick inte att vara ute. I stället tog vi bilen och passade på att besöka ett antal platser som jag minns från 60-talet. Jag var väldigt nyfiken på om det hänt något under alla år, eller om allt är sig likt.
Vi började att söka upp lanthandeln i Beljom där vi hyrde källarvåningen av Hugo och Mia Jakobsson. Vi har en del kort som vi tog när vi var där på 60-talet och vi har dem med oss för att vi skall hitta. Jag hoppas att jag kan lägga ut de gamla korten så småningom. Jag konstaterar att vägen är ombyggd, men trots det hittar jag huset som vi bodde i. Idag finns inte mycket som påminner om hur det så ut då. Då var huset vitt och på tomten fanns en byggnad som innehöll ett antal uthyrningsrum. Så här ser det ut idag. Jag knackade på för att se om någon var hemma som kunde berätta vad som hänt sedan senast jag var där. Tyvärr var det ingen som öppnade och vi åkte vidare.
Vi fortsatte att leta efter gamla minnen. Vi åkte alltid med min moster och morbror Astrid och Hjalmar Vinberg från Avesta, och de blev så förtjusta så de köpte en tomt och började bygga en egen stuga. Hjalmar, som under hela sitt liv jobbat i bussbranschen, köpte en gammal GDG-buss som har fyllde med byggmaterial och rattade mot Slätte, som är en liten by strax söder om Beljom. Bussen blev bostad under byggnadstiden och när stugan blev färdig, byggdes bussen in i en egen byggnad. Hur ser det ut idag? Vi möttes av en syn som var beklämmande. Tomten var igenväxt och stugan såg inte ut att vara bebodd på många år. Finns bussen kvar? Bilderna ger svaret!
Stugan verkar inte bebodd på flera år, tyvärr.
Nu är det dags att se om våra fina fiskeställen finns kvar. Vi vänder bilen och åker tillbaka till viken strax norr om Beljom. Jag känner inte riktigt igen mig eftersom vägen är ny. Efter en stund hittar jag rester av den gamla vägen och vi svänger in och stannar bilen där. Nu ser jag att vi är på rätt ställe. Efter några meters promenad genom skogen dyker vårt favoritställe upp. Här har vi stått åtskilliga timmar och lurat upp en och annan öring. Jag hade tänkt att prova lyckan igen, men med tanke på knotten så fick det vara. Första bilden visar den bortre delen av viken.
Bilden här nedanför visar den plats som tillhörde våra favoriter.
Återseendet väckte en hel del känslor, men åter till verkligheten. Vi for vidare mot campingen. I stället för att stanna fortsatte vi mot Kolåsen som ligger en knapp mil norr om Kallsedet. Där finns bl a ett fjällhotell och ett gammalt lappkapell.
Kolåsen ligger högt och utsikten är fantastisk med de stora fjällmassiven i bakgrunden.
Väl hemma igen på campingen kastade vi oss snabbt in i husvagnen för att slippa dessa satans knott. Kvällen avslutades framför TV:n där vid firade kronprinsessan Victoria på hennes stora dag. För mig var det också en stor dag eftersom jag fått åtse så många välkända platser.