Idag packar vi ihop och lämnar Östersund. Målet för dagens etapp är Hassela. Där har Caravan Club en fin campingplats som ligger i direkt anslutning till Hasselasjön. Det är inte bara vi som lämnar Östersund. Massor av norska campare checkar ut samtidigt som oss. Efter en stund är vi ute på E14 som leder mot Sundsvall. Vägen är jättefin och Passaten verkar att trivas utomordentligt tillsammans med Kaben på släp. Bränsleförbrukningen ligger under litern och då skall vi komma ihåg att vagnen väger minst 1600 kg. Under resan har vi för avsikt att leta upp ett par platser där jag spelade på 70-talet. Vi får se hur vi lyckas.
Vi svängde av från E14 ner till Fränsta. Där tror jag att vi spelade i Folkets Hus. Om jag inte har helt fel var det samma lördag 1974 som ABBA vann i Brighton med Waterloo. I vilket fall som helst var det inte många själar som kom för att dansa till oss. Vi körde igenom Fränsta utan att jag kände igen mig. Senare har jag fått veta att det nu förmodligen ligger en målerifirma i vad som då var Folkets Hus. Vi letade oss upp till E14 igen och fortsatte mot nästa mål.
Dags att svänga av igen, nu mot Viskan. Där spelade vi i Folkets Park. Viskan är ingen stor metropol, men trots det hittade vi inte vad vi sökte. Finns stället kvar? Någon som vet? Nu efteråt vet jag att om vi kört gamla vägen från Torpshammar hade vi hittat rätt. Det får bli en annan gång i stället.
Vi lyckades snurra runt ekipaget och tog oss tillbaka upp på stora vägen. Nu var nästa mål Stöde. Där spelade vi på ett ställe högt uppe på ett berg. Jag minns inte vad stället hette, men kanske var det Huberget. I vilket fall som helst kom vi till Stöde och utan att leta efter ”Huberget” svängde vi av mot Hassela. Vi hade fått varningar om att vägen var en bedrövlig grusväg, men vi trodde nog att vi pratade om olika vägar för på vår karta såg vägen ”stor” ut. Sagt och gjort, nu var vi i alla fall på väg. Väg kanske inte är rätt benämning. För mig var det som att köra i en uttorkad å. Jag har nog aldrig varit med om något liknande. Inte nog med att vägen var smal och krokig, den bestod mest av gropar. Efter dryga tre mil kom vi fram till asfaltsbelagd väg. Puh! Efter ytterligare en mil såg vi skylten ”Hassela”. Äntligen. Nu skulle vi bara hitta campingen också. Det gick bra och vi rullade in. Vi möttes av Evert som tog hand om oss och anvisade oss en jättebra plats med fin utsikt över sjön. Efter en tuff resa suger det i magarna och dagen avslutades med fransk löksill till förrätt och pyttipanna till varmrätt. Gott!
